Stort intresse från stora företag

SPP:s första medlemsföretag var Föreningen Handarbetets Vänner. Snart hade flera av Sveriges största företag också anslutit sig till SPP:s pensionslösning. Det blev inledningen på ett långsiktigt och långvarigt förhållande.

Under det första verksamhetsåret anslöt sig 19 företag till SPP. Nummer tre i ordningen var AB Svenska Tobaksmonopolet. Nästan 80 år senare, 1995, genomförde SPP en riktig storaffär med företaget som då hette Tobaksbolaget. Företaget tecknade då en så kallad PLUS-pension för 1 722 anställda.

Bland de allra första medlemmarna fanns flera andra företag som fortfarande är verksamma: Stora Kopparberg, AB Papyrus och Kockums. Året efter att SPP bildats anslöt sig Asea, som fick medlemsnummer 34. Bolagets legendariska vd Sigfrid Edström tillhörde också SPP:s första överstyrelse. Asea var under många år SPP:s största medlemsföretag.

Efter tre års verksamhet, 1920, hade antalet företagsmedlemmar ökat till 88. Året därpå slog deflationskrisen till med enorma prisfall. Företagen tvingades spara, arbetslösheten steg och intresset för pensioner minskade. När företag gick i konkurs och bankerna krisade, gick de anställdas pensionsfonder upp i rök om pensionerna inte var oantastbara. Nu blev det tydligt hur viktigt det var med stabila pensionslösningar.

SPP fortsatte därför att sälja produkterna oantastbara. Samtidigt gjorde detta det svårt att värva företagskunder mitt i djupaste lågkonjunktur och medlemsvärvningen låg nästan still under åren 1921-23. SPP höll på att gå under. En räddning skulle ha varit att gå över till antastbarhet för att locka företag, men SPP höll kvar vid oantastbarhet.

Mot slutet av 1920-talet vände konjunkturen till slut uppåt igen. Då ökade också intresset för SPP:s pensionslösning och antalet medlemmar ökade. År 1929, samma år som börsen kraschade på Wall Street, hade SPP hunnit få 428 företag som medlemmar.

Rekrytering utan provisioner

SPP började direkt efter att det bildats att rekrytera medlemmar bland de svenska företagen. Det gjorde företaget genom att informera arbetsgivare och anställda med broschyrer, cirkulärskrivelser och inte minst personliga besök. Redan från början bannlyste SPP allt vad provisionsersättningar hette åt dem som arbetade med medlemsvärvningen.

Eftersom arbetsgivarna genom Industriförbundet och handelskamrarna var en av initiativtagarna till SPP, hade SPP mycket goda relationer till både företag och anställda. Det underlättade vid rekryteringen.

Medlemmarna delades upp i passiva och aktiva. Företagen kallades för passiva medlemmar medan den försäkrade tjänstemannen kallades för aktiv medlem. Den första aktiva medlemmen hette Agda Österberg och arbetade som mönsterriterska på Föreningen Handarbetets Vänner.

För företagen blev anslutningen till SPP så småningom ett mycket starkt argument vid rekryteringen av personal. Företagen lockade gärna med denna förmån i sina platsannonser. För att underlätta annonseringen tog SPP fram en speciell kliché för tidningarnas annonsavdelningar.

  • Dela