Ett långt och livat kamratskap

Kamratskapet och samhörigheten var redan från början viktigt både för de anställda och företagsledningen hos SPP. Kamratföreningen hade en mycket livaktig verksamhet med allt från sport till kultur och andakter. Föreningen lever fortfarande vidare.

Den 7 juni 1935 brukar räknas som den dagen SPP:s Kamratförening bildades, då som SPP:s Idrottsförening. Men om man får tro Sven Fischerström, föreningens första ordförande och chef för fondberäkningsavdelningen, var det betydligt tidigare. Det angivna datumet var då föreningen antog sina första formella stadgar, ett krav från företagsledningen för att bidra ekonomiskt till verksamheten. Verksamheten drevs från början rätt informellt och ”bohemiskt”.

Oavsett vilket år föreningen bildades, var verksamheten livlig. Till en början sysslade medlemmarna mest med sport och friluftsliv. Själva syftet med föreningen var att väcka intresse hos medlemmarna för detta, och att öka samhörigheten bland de anställda. Under 1935 ordnade föreningen friidrottstävlingar, damerna tränade handboll utomhus och herrarna tränade fotboll och spelade matcher. Efter några år breddades verksamheten, när föreningen slogs ihop med SPP:s Biblioteksförening och fick det mer passande namnet SPP:s Kamratförening.

Alla anställda blev inte automatiskt medlemmar, men fast anställda och extrapersonal var välkomna i föreningen. Dock inte springpojkar. Medlemsavgiften var vid bildandet 3 kronor per år. Avgiften slopades 1945 och då blev också alla anställda automatiskt medlemmar i föreningen.

Resor, bridge, bibliotek och morgonbön

Resor och utflykter var också ett betydande inslag i föreningens verksamhet. Legendariska var de av bolaget subventionerade vinterturerna till Rämshyttan. Den första ordnades 1937. På 1970-talet började föreningen ordna skidresor betydligt längre bort – till Alperna.

Idrotten hade stort utrymme i Kamratföreningen men det fanns även plats för andra aktiviteter. I mitten av 1960-talet går det att räkna till nära ett tjugotal olika sektioner i föreningen. Det fanns sektioner för bland annat bibliotek, bridge, schack, morgonbön och kultur. Dessutom fanns inom SPP en särskild konstförening.

Höstfesten och andra fester var återkommande och uppskattade inslag för föreningens medlemmar. Vid Kamratföreningen tioårsfest framförde ett antal medlemmar en mycket bejublad cabaret med namnet Det laxfärgade föset. ”Cabaretartisterna” bjöds nästkommande år in att uppträda vid överstyrelsens årliga möte, till mycket jubel. Det blev inledningen till en lång tradition. En ”fös” var för övrigt en intern SPP-term, det vill säga en följesedel där försäkringsärendets gång kunde följas.

  • Dela