Pensioner i fokus

Principen för Alectas pensionslösning är densamma idag som för 100 år sedan när bolaget grundades som SPP. Det är att ge privatanställda tjänstemän ett tillskott till pensionen, som gör ålderdomen mer dräglig. Pensionen ska också vara oantastbar, det vill säga den följer med tjänstemannen oavsett arbetsgivare och anställning. Samhället har sedan 1917 genomgått stora förändringar, och Alectas pension har anpassat sig till rådande förutsättningar. 

1910–1929

Den pension som arbetsgivare och tjänstemän kom överens om skulle vara oantastbar. Det innebar att de premier som betalades in var garanterade för tjänstemannen. För arbetstagaren betydde det att pensionen var tryggad, oavsett om han eller hon bytte arbetsgivare. För arbetsgivarna innebar detta i sin tur en mer rörlig arbetsmarknad. En förutsättning för att få industrin och handeln att växa och utvecklas.

1930–1959

Detta var en turbulent tid för SPP på många sätt. Under lågkonjunkturen i början av 1930-talet föll räntorna kraftigt så att SPP fick svårt att uppfylla sitt löfte till pensionärerna. Detta bekymmer åtföljdes av andra världskriget med beredskap, ransoneringar och helt nya levnadsvillkor. För SPP:s kapitalförvaltning innebar det dock en förbättring, eftersom räntorna vände uppåt. Periodens sista årtionde präglades av debatten om ATP, en allmän tjänstepension för alla. Frågan var hur SPP skulle ställa sig till detta. Och hur det skulle påverka SPP.

1960–1989

Efter att ATP införts behövde privattjänstemännens pensionslösning göras som. Resultatet blev ITP-planen, Industrins tilläggspension. Alltfler anslöt sig till planen som slutligen kom att ingå i tjänstemännens kollektivavtal.

1970-talets höga inflation satte hård press på SPP:s kapital och bolaget var ett tag riktigt illa ute. För SPP:s kapitalförvaltning förbyttes dock de dåliga tiderna mot betydligt gladare dagar under 1980-talet. SPP fick nu betydligt större frihet att placera pensionspremierna. Men det var inte bara SPP som fick större frihet. Tjänstemännen började få rätt att bestämma själva över hur deras premier skulle förvaltas.

1990–1999

Från att ha haft ensamrätt på tjänstepensioner började delar av SPP:s verksamhet att konkurrensutsättas. SPP måste hitta nya kanaler för att nå ut direkt till kunderna. Därför inledde SPP flera samarbeten i form av förvärv och fusioner med banker och försäkringsbolag för att kunna erbjuda fler produkter och få ett bättre distributionsnät. Fusionerna och förvärven blev mindre lyckade. Bättre gick det när SPP startade egna bolag.

2000–

SPP hade genom sina dotterbolag SPP Liv och SPP Fonder blivit en allvarlig konkurrent till livbolagen. Det försatte SPP:s arbetsgivarrepresentanter i en besvärlig sits. Ett bolag som i princip hade monopol på tjänstepensioner skulle inte konkurrera på den öppna marknaden. Så SPP såldes – och med det varumärket. I stället föddes Alecta som ett renodlat tjänstepensionsbolag. Samtidigt tog en ny ITP-plan form, som konkurrensutsatte ännu större delar av Alectas verksamhet.