1990–1999

Regleringsfria år

Under åren 1990–1991 genomförde statsmakterna ”århundradets skattereform” där de indirekta skatterna höjdes och inkomstskatterna sänktes. Det innebar att mycket av kostnaderna som staten tidigare stått för vältrades över på den enskilda.

Året därpå inträffade den stora finanskrisen – fastighetsbolag gick i konkurs och bankväsendet fick struktureras om med statens hjälp. Hösten 1992 lade den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna fram ett gemensamt krispaket. I paketet ingick att pensionsåldern skulle höjas med ett år, från 65 år till 66 år. Mellan 1994 och 1998 mejslades det nya systemet fram och började gälla 1999. Det innebar bland annat att den enskilde själv fick bestämma hur en del av pensionspremien i den allmänna pensionen fick förvaltas, inom det så kallade PPM-valet.

Staten gav också banker och försäkringsbolag friare tyglar att verka på varandras områden och konkurrera på en fri marknad. Banker köpte eller startade egna försäkringsbolag, medan försäkringsbolag köpte in sig i eller sökte samarbeten med banker. För SPP betyder denna tidsperiod allt större konkurrens.

Parter i samverkan

Sedan 1960-talet hade arbetsmarknadens parter styrt över innehållet i ITP-pensionen genom sina avtalsförhandlingar. Förhandlingarna sköttes då centralt av SAF å ena sidan och PTK å den andra. Men i början av 1990-talet decentraliserades avtalsrörelsen till de enskilda förbunden genom den så kallade Rehnbergsöverenskommelsen. Överenskommelsen slöts mellan praktiskt taget alla parter på arbetsmarknaden och var ett försök att stoppa pris- och lönespiralen. Frågan om ITP fick dock fortfarande ligga kvar centralt hos SAF och PTK.

Pensioner i fokus

Från att ha haft ensamrätt på tjänstepensioner började delar av SPP:s verksamhet att konkurrensutsättas. SPP måste hitta nya kanaler för att nå ut direkt till kunderna. Därför inledde SPP flera samarbeten i form av förvärv och fusioner med banker och försäkringsbolag för att kunna erbjuda fler produkter och få ett bättre distributionsnät. Fusionerna och förvärven blev mindre lyckade. Bättre gick det när SPP startade egna bolag.

Människorna

Under 1990-talet blev hälsa ett allt viktigare område för SPP. År 1997 etablerades Hälsa som ett eget affärsområde hos SPP. Syftet med det var att underlätta för företagen att ta ansvar för de anställdas hälsa. Bättre hälsa hos de anställda innebar både piggare pensionärer och friskare anställda medan de fortfarande arbetade. Ett annat viktigt område var att kommunicera bättre med kunderna. Att skriva begripligt skulle inte bara öka förtroende för SPP, det sparade både tid och pengar åt såväl SPP som kunderna.