1930–1959

Kris, krig och reformer

Perioden mellan 1930 och 1960 blev oerhört omvälvande – inte bara för SPP utan för resten av Sverige och världen. Den ekonomiska krisen på 1930-talet med kraftiga räntefall, andra världskrigets utbrott och de efterföljande rekordåren påverkade SPP:s organisation och ekonomi. ATP-striden i slutet av 1950-talet kom att ändra förutsättningarna i grunden för SPP.

I Sverige tog Socialdemokraterna över regeringsmakten i början av 1930-talet och inledde det som kom att kallas för folkhemsbygget. På dagordningen fanns åtskilliga åtgärder för att höja svenskarnas levnadsstandard, bland annat bättre bostäder. Reformarbetet fick dock skjutas på framtiden när andra världskriget bröt ut. Men omedelbart efter krigsslutet initierades en mängd reformer. Tack vare att industrin gick på högvarv fanns det dessutom ekonomiska förutsättningar att genomföra dem.

Parter i samverkan

När SPP bildades utsågs arbetsgivarnas representanter till överstyrelsen av handelskamrarna, medan tjänstemännens representanter valdes av medlemmarna. Under 1930-talet började tjänstemännen organisera sig i fackföreningar och ville ha kollektivavtal med arbetsgivarna. Det dröjde dock fram till 1950-talet innan Svenska Arbetsgivareföreningen började föra förhandlingar med Svenska Industritjänstemanna-Förbundet och Sveriges Arbetsledareförbund.

Pensioner hade främst setts som en fråga mellan det enskilda företaget och dess tjänstemän, men när fack och arbetsgivare började förhandla och träffa avtal fick deras organisationer tydligare och andra roller inom SPP.

Pensioner i fokus

Detta var en turbulent tid för SPP på många sätt. Under lågkonjunkturen i början av 1930-talet föll räntorna kraftigt så att SPP fick svårt att uppfylla sitt löfte till pensionärerna. Detta bekymmer åtföljdes av andra världskriget med beredskap, ransoneringar och helt nya levnadsvillkor. För SPP:s kapitalförvaltning innebar det dock en förbättring, eftersom räntorna vände uppåt. Periodens sista årtionde präglades av debatten om ATP, en allmän tjänstepension för alla. Frågan var hur SPP skulle ställa sig till detta. Och hur det skulle påverka SPP.

Människorna

Fram till 1950-talet ökade antalet anställda hos SPP betydligt vilket också återspeglar tjänstemannakårens utveckling. Andelen tjänstemän av antalet sysselsatta i industrin ökade från 2 procent år 1900 till 15 procent 50 år senare.

1942, när SPP fyllde 25 år, fanns 121 anställda uppdelade på anskaffningsavdelningen, försäkringsavdelningen, räkneavdelningen, ekonomiavdelningen, fondberäkningsavdelningen och sekretariatet. SPP sysselsatte dessutom ett tjugotal extraanställda samt ett tjugotal kontorsynglingar och kontorsbud. Dessa räknades alltså inte in bland de anställda.

Efter andra världskriget tog tjänstemannasamhället fart på riktigt. Det märktes också på antalet anställda hos SPP. Vid utgången av 1950-talet hade antalet anställda mer än fördubblats jämfört med 1942.