1910–1929

SPP:s första år

Sveriges Privatanställdas Pensionskassa, SPP, bildades 1917. Det var oroliga tider i världen och i Sverige. Första världskriget rasade, i Ryssland stod revolutionen för dörren och här hemma svalt folket. Organisationer, debattörer och politiska partier krävde sociala reformer. Det var då som arbetsgivare i industrin och handeln kom överens med tjänstemännen om att skapa ett eget trygghetssystem.

SPP fick en mycket bra start eftersom de höga räntorna innebar att kapitalet växte snabbt. Men 1920-talet blev inledningsvis turbulent med deflationskris, arbetslöshet och företagskonkurser. Konjunkturen hämtade sig mot slutet av 1920-talet, liksom företagens intresse för SPP:s pensionslösning. Då kraschade börsen på Wall Street. SPP klarade sig dock bra, att investera i aktier var fortfarande något ovanligt för SPP.

Parter i samverkan

När SPP bildades 1917 var det en pionjärverksamhet, något ingen tidigare försökt sig på. SPP kom till genom ett samarbete mellan arbetstagare och arbetsgivare. Ett samarbete som gynnade bägge parter.

Pensioner i fokus

Den pension som arbetsgivare och tjänstemän kom överens om skulle vara oantastbar. Det innebar att de premier som betalades in var garanterade för tjänstemannen. För arbetstagaren betydde det att pensionen var tryggad, oavsett om han eller hon bytte arbetsgivare. För arbetsgivarna innebar detta i sin tur en mer rörlig arbetsmarknad. En förutsättning för att få industrin och handeln att växa och utvecklas.

Människorna

När SPP bildades fanns det gott om pionjärer i verksamheten. Från arbetsgivarna sida spelade direktör K. A. Wallenberg och generalkonsul Olof Söderberg framträdande roller. Dels som arkitekter till SPP, dels som finansiella garanter. Trots att männen dominerade på arbetsmarknaden vid den här tiden, fanns det en hel del kvinnor som satte sin prägel på SPP.