Wallenberg och Söderberg satsade sitt eget kapital

Bankdirektören K. A. Wallenberg och generalkonsuln Olof Söderberg var två av pensionsfrågans ivrigaste förespråkare från arbetsgivarsidan. De gick också i personlig borgen för ett lån som utgjorde grundplåten för SPP.

När Industriförbundet och handelskamrarna beslutade sig för att arbeta fram ett förslag på pensionslösning för tjänstemännen, fick två herrar särskilt framträdande roller. Knut Agathon Wallenberg, vd för Stockholms Enskilda Bank och en av Sveriges stora industrialister, blev ordförande för utredningskommittén. Olof Söderberg var grosshandlare, disponent för bland annat Stora Kopparberg och ordförande för Stockholms Handelskammare. Han utsågs till ordförande för det särskilda arbetsutskottet.

När SPP bildades 1917 valdes K. A. Wallenberg till dess ordförande och Olof Söderberg till vice ordförande.

Lånade ut 100 000 kronor

När alla formaliteter kring bolaget var klara gällde det att skaffa fram ett startkapital. SPP hade bildats utan något eget kapital och till en början fanns inga pengar till löpande utgifter som löner och kontorshyra. Intäkterna skulle dröja tills medlemsvärvningen kommit igång.

Då klev Wallenberg och Söderberg fram och gick i personlig borgen för ett banklån på 100 000 kronor. I dag är det inte mycket pengar, åtminstone inte för att starta ett försäkringsbolag. Omräknat till konsumentprisindex motsvarade den summan 3 miljoner kronor. Räknat i arbetstid (för manlig industriarbetare) motsvarade beloppet nästan 40 miljoner kronor.

SPP behövde aldrig utnyttja hela lånet. Tack vare den snabba medlemsutvecklingen lyckades SPP betala tillbaka pengarna redan inom ett år.

  • Dela