Kampen om tiotaggarna

”Tiotaggarna” var den attraktiva grupp tjänstemän som tjänade över tio basbelopp. I början av 1990-talet fick de själva bestämma över hur hela deras pensionspremie inom ITP-planen skulle placeras. Nu inleddes en kapplöpning mellan olika kapitalförvaltare för att attrahera dessa högavlönade tjänstemän. SPP tog upp jakten.

Valfriheten i ITP-systemet ökade successivt i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet. Det började med ITPK. Tjänstemännen fick nu själva välja hur denna del av premien skulle förvaltas. Tidigare hade tjänstepensionen förvaltats av SPP, punkt slut. Vid halvårsskiftet 1990 kom nästa förändring som ändrade SPP:s verksamhet i grunden.

Alla privattjänstemän som tjänade minst tio basbelopp per år, det vill säga över 297 000 kronor (idag motsvarar tio basbelopp 448 000 kronor), fick själva bestämma över sin tjänstepension utifrån de spelregler deras arbetsgivare ställde upp.

För företagen innebar förändringen att de måste ta ställning till vilken pensionspolicy de skulle ha. En del företag fortsatte att använda SPP:s lösningar. Andra företag tog fram olika alternativa lösningar som tjänstemännen fick välja mellan och även olika försäkringsbolag.

För arbetstagaren betydde reformen frihet att själv få välja men det innebar också en risk. År 1995 slår SPP:s chefaktuarie Lars Bergqvist larm. Enligt hans beräkningar är det få som tjänar på att lämna ITP. Ju större lön, desto mer förlorar tjänstemannen på en alternativ lösning. Men han talar för döva öron. Många tycker det är ”finare” med en ”tiotaggarlösning”.

Köper Gota för att nå ut till kunderna

SPP fick nu konkurrens på delar av sin verksamhet från andra försäkringsbolag. SPP tacklade den nya situationen bland annat genom att erbjuda olika typer av lösningar, anpassade efter olika behov. SPP behövde också kunna ge mer rådgivning och skapa fler nya produkter. För att lyckas med planerna måste SPP hitta nya kanaler för att nå ut till kunderna.

Lösningen hette Gota, en bank- och finanskoncern som bestod av bland annat Götabanken, Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken. SPP förvärvade knappt hälften av aktierna i koncernen. Gota hade omkring 240 bankkontor i Sverige och var med det Sveriges fjärde största affärsbank. Tack vare Gotas organisation skulle SPP få en ny och effektiv kanal till sina kunder.

Men det tog en ände med förskräckelse. Inte långt efter förvärvet kraschade den överhettade fastighetsmarknaden. Många banker som lånat ut pengar till fastighetsspekulation hamnade i extremt svåra kriser. Gota var en av dem som drabbades värst. Mellan 1990 och 1993 gjorde Gota en förlust som motsvarade 37 procent av den totala utlåningen. Det blev för mycket för ägarna som fick kasta in handduken. Gota överläts till Bankstödsnämnden 1993. Gota-krisen fick också konsekvenser för ett annat SPP-samarbete, det med Trygg-Hansa.

 

  • Dela