Arbetsmarknadens parter tar kontroll över ITP-pensionen

SPP fick under 1960-talet en helt annan roll än tidigare. Först efter ITP-uppgörelsen och sedan när ITP kom att omfattas av kollektivavtalet. Från att ha varit innovatör inom pensionsfrågor, blev SPP administratör av ett redan framförhandlat pensionssystem. För SPP betydde det något av en identitetskris.

Efter ITP-uppgörelsen 1960 mellan arbetsmarknadens parter gick SPP in i en ny fas. Tidigare hade SPP ansvarat för pensionsplanen. Nu togs det ansvaret över av parterna medan SPP:s uppgift blev att administrera systemet. SPP och dess personal hade sedan bolaget bildades sett sig själva som innovatörer inom pensionsområdet. Nu fråntogs de detta ansvar för att i stället administrera ett färdigförhandlat avtal. I SPP:s Kamratförenings tidning Ägget beskrevs denna period som ”det svarta molnets period”.

Administrationen blev också betydligt mer omfattande än tidigare. De tidigare företagsvisa försäkringarna ersattes med ett centralt förhandlat system, vilket innebar betydligt fler tjänstemän att hantera. Själva organisationen ändrades också. Den tidigare överstyrelsen avskaffades. I stället valdes SPP:s styrelse direkt av arbetsmarknadens parter; hälften av arbetsgivarna och hälften av tjänstemännen. Den nya ordningen trädde i kraft 1965.

Obligatorisk ITP för alla privattjänstemän

Den första ITP-uppgörelsen var bara en rekommendation till företagen. Det var fortfarande frivilligt att ansluta sig. I och med att arbetsmarknadens parter tog över inflytandet över SPP började pensionsfrågorna också ingå i avtalsförhandlingarna. I avtalsrörelsen 1966 mellan SIF och SAF blev en förbättrad ITP en viktig del i parternas uppgörelse. Handelstjänstemannaförbundet och Handelns arbetsgivarorganisation (HAO) började samma år också att tillämpa ITP-planen för alla medlemmar. Den bytte därmed namn till Industrins och handelns tilläggspension.

I avtalsförhandlingarna 1969 gick parterna ett steg längre. ITP ingick nu i kollektivavtalet mellan arbetsgivarna och tjänstemännen. Snart anslöt sig också civilingenjörerna inom TCO till ITP-planen.

Den allra största förändringen genomfördes 1974. Då blev ITP en tvingande del av kollektivavtalet för alla SAF:s medlemsföretag i de berörda branscherna. Det innebar att alla tjänstemän i SAF-företagen fick ta del av ITP, även de som inte var fackligt anslutna. För SPP betydde det ännu fler tjänstemän att administrera. Och betydligt större premieintäkter att förvalta.

  • Dela